Folkkampanjen mot hbt-festivaler

Göteborg

Våra ståndpunkter

(text från flygblad vi delat ut vid hbt-festivalens kick-off)

Vad är en HBT-festival? Kanske en ganska så öppen plattform där vi kan samlas för att mötas och ha kul tillsammans och skapa ett socialt rum som inte är präglat av en heterosexuell kultur. Men också en plats där vi möts för att bedriva politik för att i grunden förändra dom sociala rummen, alltså samhället.

Men vad händer när denna plattform, kalla den pride park, regnbågsparken eller vad du vill, blir en plattform för företag, för politiska partier med andra mål, som att tjäna pengar eller röster, vad händer när militären har värvningskampanjer i dessa parker och parader och när poliser viftar med regnbågsflaggor?

Händer det sig så att dessa soldater i krig gör en skillnad på de heterosexuella och dom queera civila innan dom skjuter. Ser dom hbt-vänliga soldaterna från Sverige till att alla dom civila som blir mördade i Afghanistan bara är straighta?

Jagar polisen inte hbt-papperslösa? Tvångsdeporterar dom inte dessa? Slår polisen inte lika hårt dom transpersoner som sitter och försöker blockera deportationerna?

Jo soldaterna dödar kvinnor, transpersoner, djuridentifierade, män, barn, bögar, pansexuella, asexuella, såna som tänder på ballonger och såna som blir kära i trän, polisen söver ner och tvångsdeporterar läderflator, fjolliga transkillar som transar i hemlighet, livmodersfeminister som har mensriter när det är fullmåne och det som väntar dom när dom kommer fram är kanske förföljelse, tortyr eller döden.

Måhända att soldaterna anlägger ett normkritiskt perspektiv och tänker, man behöver faktiskt inte va man för att va terrorist, bäst att döda kvinnorna och barnen också.

När en HBT-festival är såpass öppen att själva Migrationsverket kan bjuda in sig själva för att rentvätta sin verksamhet från den rasistiska världsordning den upprätthåller, är den festivalen inte lite för öppen då?

Blir en HBT-festival i själva verket mer en plattform för dom som vill använda HBT-credd för att rentvätta, sälja och röstfiska?

Det som brukar hända med en rörelse som drar många människor till sig, är ju att det nyliberala, kapitalistiska systemet fångar in väl valda delar av rörelsen och oskadliggör det som utmanar rådande system, rörelsen assimileras in i samhället och slutar därmed va en rörelse med politiska mål. Man blir en subkultur, en målgrupp, en förhoppningsvis köpstark grupp.

Det skulle ju faktiskt kunna falla sig så att inom en snar framtid så är Coca-cola huvudsponsor för HBT-festivalen och passar samtidigt på att släppa sin nya storsatsning Coca-Cola Queero – a gayer taste of life.

Att Ikea ska ha extra öppet under hela festivalen med namnet Gay-shopping – Kom ut och köp en garderob.. Och att alla politiska partier vill va med, till och med sverige-demokraterna, som går i paraden med sin nya valslogan - det är inte könet man blir kär i utan fosterlandet.

Konstigare saker har ju hänt. Pride blev ju tex i år sponsrat av ett multinationellt tobaksbolag och ett annat år hade dom Jan Guillo som invigningstalare och i Göteborg har man varje år försökt att Göran Johanssonm ska tala, vilket han varje år avböjt. Man har efter paraden på Hbt-festivalen försökt fira med den mest heterosexistiska, ärkekonservativa, tvåsamma, kvinnoförtryckande eller ja i största allmänhet förtryckande genomvidriga instutition - äktenskapet.

---------------------------------

Vad är väl en hbt-festival?
Under flera år har vi kunnat åse en utveckling där det vi brukade kalla sexualpolitik alltmer övergår i ett tankebefriat uppvisande av attityder, eller manifesterande av samförstånd: en utveckling som hyllas av dem som gläds åt smulorna från den heterosexuelle mannens bord, men som borde begråtas av alla oss andra.

Hur tråkigt detta än är så tycks fenomenet vara epidemiskt. Nästan alla större städer hemsöks numera av en pride- eller hbt-festival. Det handlar allt som oftast om festivaler ovanifrån, som äger rum på heterosamhällets villkor och som själva blir en del av heterosexuell maktutövning genom att undantrycka och utdefiniera oönskade, oväntade, eller obegripliga röster.

STOPPA! KROSSA! VI KRÄVER!

Vi vill nu mana till besinning inför den hbt-hysteri som tillåtits breda ut sig i samhället. Vi vill tränga igenom hbt-bruset med en avgörande fråga: i vems intresse sker detta, och på vems villkor? Vi vill dra fram det som sopas under mattan, eftersom det oftast representerar verkligheten bättre än den städade, så kallat representativa ytan.

Därför har vi bildat folkkampanjen mot hbt-festivaler, och här i Göteborg inriktar vi oss så klart på att stoppa eller åtminstone allvarligt försvåra Göteborgs hbt-festival. Vi är inte främst ute efter att nagelfara detaljer i festivalens utbud eller genomförande, utan det vi vill rikta uppmärksamhet mot är fenomenet som helhet, och den oroande tendens det är en del av.

Vem håller i regnbågsparaplyet?

Det är hedervärt att vilja skapa en öppen plattform, ett forum där alla kan mötas på lika villkor, ett regnbågsparaply som alla kan samlas under. Det är hedervärt men också ganska naivt, för all öppenhet bär inom sig ett uteslutande; alla generösa erbjudanden innehåller motkrav; makten tar inte semester. Drömmen om det demokratiska samtalet är visserligen tilltalande, men dröm och verklighet är skilda ting, och vi föredrar att organisera oss med människor som inser skillnaden. Det är därför hedervärt att vilja skapa en jämlik plattform, men allt annat än hedervärt att påstå att man lyckats.

Intersektionalismen är totalitär!

Anspråken i en feministisk, antirasistisk, anarkistisk eller annan nödvändig kritik, riktar sig alltid mot en helhet, och är alltid krävande, annars är de poänglösa. Det går således aldrig att bemöta dessa genomgripande krav på rättvisa med futtiga, politiskt korrekta tillägg. Det duger inte att lägga till ett Q till sitt namn och tro att man åtgärdat något. Att posera som LITE feministisk, LITE antirasistisk eller LITE queer är samtidigt att erkänna att man till övervägande del är patriarkal, rasistisk och heterosexuell.

Vi vill lyfta blicken från en slentrianmässig, liberal upprapning av problemen, som i sig hindrar problemens lösning, till en politiskt produktiv och disruptiv formulering av desamma. För att göra det måste vi våga se och synliggöra konflikter. Vi måste alla inse att man inte kan förskonas från maktkritiska ifrågasättanden eller frikännas från politiskt ansvar för sina handlingar bara för att man kallar sig hbt-vänlig eller viftar med en färgglad tygbit.

Q:et måste bort!

Allt ni hört om queer är lögn! Det är illvilliga rykten spridda av falska profeter, ämnade att dämpa och döva era sinnen och göra dem oemottagliga för den queera kritiken.

De förenklade, populariserade förståelser av queer som på senare år varit i svang är uppenbart farliga. De vill göra gällande att queer är som hbt, fast bara lite mer, eller att det är akademiska hårklyverier endast lämpade för sådana diskussioner som vanligen förs i elfenbenstorn. Allt sådant löst prat medverkar till en banalisering av det offentliga samtalet och försvårar eller omöjliggör queers segertåg över världen.

Att möta någon som är helt okunnig om queerbegreppets innebörd är alltid att föredra framför att möta någon som fått sig dessa förminskande och oskadliggörande skenförklaringar serverade. Människor med öppna sinnen är en bristvara som den samhälleliga desinformationen är satt att upprätthålla låg tillgång på. (Efterfrågan är ju tyvärr inte heller så hög.)

Vi måste bekämpa dessa fördomar som börjar slå rot, och nå ut med en helt annan, motsatt ryktesspridning. Vi kräver därför att hbt-festivalen erkänner att man inte vet vad Q betyder (och förstås följaktligen avlägsnar Q-et från sitt namn).

Slutsats:

Vi i folkkampanjen väljer nu att resa motstånd mot det system som vill absorbera och inlemma. Vi förespråkar istället split och osämja. Vi gör uppror mot alla dem som vill drapera oss i regnbågssjok som effektivt förhindrar våra kroppars och intellekts rörlighet. Eftersom vi inte vill lägga livspussel vid varsitt köksbord utan anser att den politiska arenan är något helt annat och eftersom vi vägrar att uppfatta oss som väljande konsumenter vid hbt-kulturens smörgåsbord engagerar vi oss i kollektiv kamp mot alla hbt-festivaler.

Vi manar inte i detta skede till bojkott, men det kan bli aktuellt i framtiden om inga framsteg görs.

Folkkampanjen
mot
hbt-festivaler